Nu börjar jag bli ganska less..

Du säger att du vill att jag ska vara hos dig, men aldrig hör du av dig?
Är det meningen att det är jag som alltid ska det eller? Nej jag har också ett liv. Och det går inte alltid ut på att göra som du vill, du måste kunna lyssna på vad jag vill också utan att du ska älska att ge mig dåligt sammvete, för ska jag vara ärlig? Så verkar det som att du verkligen älskar att ge mig dåligt samvete.
Är det ens meningen att det ska få vara så? Om du läser det här tycker jag verkligen du ska ta åt dig! Man kan ju inte säga något sånt här till dig, för du lyssnar inte.. kanske dax att börja lyssna?

Klart jag vill vara hos dig också, men nu på senaste tiden har du blivit totalt annorlunda! Och därför måste du förstå att jag har ett liv här också.. Jag måste väl få kunna spendera min lov här också nångång? Herregud, jag är 15 år inte 8 år.

Nu vart det ganska många frågetecken, men det är det jag har.. nu förtiden förstår jag mig inte på dig längre nästan. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst känns det som, men varför jag ödsla tid på det? När du knappt hör av dig längre.


Jag sitter här och undrar om det här är något jag ska lägga ut så alla kan läsa det? Men det här känns som ända sättet att du kanske tänker till..