Ett tag önska jag att allt skulle vara annorlunda, att det fanns en chans att allt det här skulle vara ogjort. Att allt skulle vara som förr, jag satt här och hoppades att snart så, snart händer det!
Men jag hoppades på något som verkar som att det aldrig kommer hända, att det bara är i min vildaste fantasi en sån sak skulle kunna ske. Men istället är det som två olika världar, där man har sina egna rätt och fel. Man struntar i det andra, lever som att inget har hänt, ingen finns förutom just de som är en närmast just nu. Det andra skiter man i, man struntar i den andra. Så är det kanske i den ena världen, men i den andra världen slutar man aldrig hoppas, hoppas på ett mirakel, att någon kanske en vacker dag ska inse något, något riktigt bra!

---

När tänker du ge dig?
Det var bara en fråga, en fråga jag ställer mig varje dag. Men snart vet jag inte om jag orkar.